..fick våran älskade gosegris Elvis somna ifrån det här livet. Han fick 16 sköna år innan kroppen började bli gammal och säga ifrån.

Tupplur på trappan 20110608          

Vi kommer alltid att sakna dig   

...dagen blev en riktigt bra dag!

Fanny vaknade med ett ryck strax före 8, och viste inte hur fort hon skulle komma ur sängen. Men sen kom blygseln smygande och hon gick och ritade lite. Men längtan efter Carro tog över, och tillslut kunde hon inte hålla sig längre. Så sakta och mycket försiktigt, rädd för att råka väcka Carro, smög hon upp för att göra göra just det. Väcka henne.

En lycklig sessa har jag iaf haft idag =)

För övrigt har dagen flutit på. Tog en promenad med vovvarna efter frukost. Städade bilen, varför vet jag inte, verkar meningslöst så här i efterhand. Åkte och handlade. Svängde förbi Pipen och Britt-Marie så Carro fick säga hej till farmor o farfar. Hämtade hundarna och åkte upp till Ätjärn. Släppte lös dårarna så dom fick bada och leka lite. Bastian börjar bli rejält trött på Cathla nu. Han försöker smyga undan så gott han kan. Men det är inte det lättaste. Idag blev han tillslut riktigt arg på henne. Han får stå ut i några dagar till =)

Stoppade in dom nybadade och nysandade hundarna i min nystädade bil och skjutsade hem dom. Tjejjorna ville åxå bada så vi tog en tur till campingen åxå. Där var Fru Ek i full färd med att flytta in. Blev ett litet dopp sen hem och start grillen. Mamsen kom förbi en sväng. Sen kom Ekarna och gjorde oss sällskap i lusthuset. Så god mat och mycket trevligt sällskap fick avsluta den här dagen.

...jag ändå är igång, kanske jag ska skriva några rader om dagen åxå.

Vaknade, duschade, klädde på mig. Samma procedur för sessan. Hundfrukost. Hönsutsläpp. Promenad till dagis. Pluggade i och promenerade vidare till jobbet. Fattar inte varför jag inte använt mobilen som musiklyssningsapparat förrens nu! Nejdå. Istället har jag suckat över att jag aldrig vet var mp3-spelaren är. Ja, ja! Dagens teknologi hittar även fram till mig då och då.

Jobb, jobb, jobb. Lunch och hundrastning. Promenad till dagis. Hämtat sessan. Promenad hem. Middag. Kycklingsallad. Emil i lönneberga och sängdax för lilla hon. Bloggat och tittat på SYTYCD. Och ja just ja. Det vill jag ju helst förtränga. Fanny hade ju med sig min matlust hem. Så jag har ägnat kvällen åt att äta ikapp allt jag inte ätit senaste dagarna. Mycket dumt!!! Fy på mig!!!

Sängen...

...ännu en gång att kliva in i bloggträsket. Tar det säkra före det osäkra, och skriver och sparar i ett vanligt dokument först. Borde ha lärt mig vid det här laget, men man kanske är lite trög.

Men för att gå tillbaka till där jag var igår....

Tröskel nummer ett är övervunnen, ( jag har loggat in).

Tröskel nummer två... (Själva skrivandet)................... Ordförstoppning................

…................... kanske....................... nehe, inte det...................... Äh lika bra att dra ur pluggen och låta det rinna............. Malin brukar pika mig för att det är så länge sen jag uppdaterade bloggen. Göran med. Ha!! Det kommer ett nu!

Grannen har besök av sin pojkvän (heter det så när man passerat 70?), och hans dotter (tror jag) med familj.

Hur än det nu ser ut med släktbanden, så är den lilla flickan i familjen iaf fascinerad av mina kaniner. Pappan försökte intyga mig om att det omöjligt kan vara kaniner jag har. Det måste vara harar. Grundat på: -Jag har då ALDRIG sett så här stora kaniner! Så är dom inte i stan! Familjen har marsvin hemma. Men dom är tydligen inte lika roliga som mina kaniner. Jag försökte inflika att i mitt tycke brukar marsvin vara väldigt sociala, trevliga och pratsamma djur. Men se där hade jag nog inte riktigt rätt. Grundat på pappans teori om att det är annorlunda för djur som bor som mina. Djur i lägenhet i stan blir inte så sociala. Ööööööö.... Trodde inte det hade med geografi att göra! Men se där! Man lär sig nåt nytt varje dag.

Tydligen så åker katterna i stan rutchkana åxå. Jag kan inte komma på någon annan förklaring till varför det lilla flickebarnet trodde att min katt ville göra det. Men bondkatt som Elvis är så tror jag han är tacksam för att jag hann stoppa fler åkturer. En var nog fullt tillräckligt.

Ja, ja. Fanny kanske kan lära henne ett och annat. Om barnen hinner leka nåt innan dom åker igen.

Fanny ja. Efter att ha tillbringat flera dagar hos morfar och Tries, kom hon hem igår    . Med sig i bagaget hade ungen med sig min matlust, och få-någonting-gjort lust. Och lugnet infann sig hos Askbacksmamman. Inget mer klättrande på väggarna och hysteriska promenader (dom saknar jag dock). Sessan tyckte nog åxå att det var skönt att komma hem. När hon landat lite, for all luft ur henne. Vilket naturligtvis inträffade mitt under kvällspromenaden. Det tog stopp och sessan exploderade. Kvar fanns en toktrött liten skrikande varelse, utan några spår av sans och logik i sin lilla kropp Behöver jag säga att hon somnade ovaggad igår. Tog förresten inte många sekunder i dag heller. 19.00 ramlade locken igen över dom blå.

Hur klarade jag barnledigheten annars då...

Torsdag, INGA problem. Vilket jag helt och fullt kan tacka min kusin Maria, hennes pojkar, Albin, Volbeat och 30 seconds to Mars för. Bättre sällskap kan man väl knappast begära på en torsdag. Eller vilken annan kväll som helst för den delen.

Fredag, KATASTROF. Tog mig 3 timmar att få på kläderna. Istället för frukost åkte jag till systemet och köpte vin. Jag som aldrig tyckt om vin! Nu slinker det ner en liten slurk titt som tätt tycker jag. Jag drack det iaf inte till frukost! Hämtade vovven. Tack Lina för passningen. Sen lååångpromenad. Skönt. På kvällen skrapade jag ihop mig själv, tog med mig vinaren och en tjejfilm hem till Stina. Tack för att du släppte in mig!   

Lördag. Frukost. Nej inte idag heller. Promenad med vovven. Sen kom Cathla. Min älskade galna, överpacade guldgumma. Åkte ut i skogen med dårarna. En mycket mer lämpad plats för deras hälsningsceremoni.

Fick hjälp att peta in lite musik i telefonen. Massor med tack för det!! Eftermiddagens promenad blev mycket trevligare!

Söndag. Nära målet. Ett dygn kvar. Promenad med grannarna. Den toppade vi med jordgubbar och glass. Mums! Mer promenad. Snabbvisit av Pär. Och så Big 4 på TV. Är det någon mer än jag som tyckte att Anthrax var patetiska?? Megadeth har jag aldrig tyckt om, så det var som väntat värdelöst. Men Anthrax! Länge sen jag lyssnade på dom, men tyckte ju om dom ju! Slayer har aldrig varit några jättefavoriter. Men efter dom två föregående banden så var det något av det bästa jag hört. Men Metallica... Finner inga ord! F-n!!!! Vad jag önskar att jag var där!!!

Måndag. Återgång till vardagen. Arbetsdag. Och sen kom som sagt sessan hem.

... för ett återfall i bloggträsket.

Det var iaf vad jag trodde.

Men den här f-bannade j-la sidan bara hänger sig. Två gånger har jag skrivit om nu. Kopierat och sparat texter för att slippa skriva om. Men vad hjälper det????

Ingenting finns kvar att hitta någonstan.

Skiter högakningsfullt i det här nu. Dax att sova

Alltid lika trevligt när Märit ringer. Men man vet aldrig vad samtalen kan leda till. Någon gång ibland, dock ytterst sällan, händer det att man får en hund till i huset. Förra gången var det lilla Henke. Den här gången var det en liten Vampyr. Och som alla som känner mig vet, så är jag lite smått vampyrtokig.

Bastian är tydligen åxå vampyrtokig. Så tokig att han fick ta semester hos mamma och bästa systeryster i några dagar.

Så nu har vi alltså en liten Pyra hemma. Hon blev lite ledsen när matte och Märit åkte. Låg innanför dörren och pep större delen av kvällen. Hoppades att natten skulle bli lugn iaf. Men lilla damen hade inte riktigt samma tanke. Hon vandrade fram och tillbaka hela natten. Emellanåt smög hon upp i sängen och försökte ta Fannys gosedjur. Var ut med henne vid 3, sen fick det bli buren resten av natten. Halv 7 vaknade Fanny och tyckte att det var färdigsovet. Håller inte med om det!

Tog en sparktur med Pyra. Mötte grannarna som var på morgonpromenad med sina hundar. Stod och pratade en stund. Lilla fröken höll sig lite bakom mig, där hon stod och vuffade och morrade. Lite smått nervös verkade hon.

Efter frukost tog vi en liten shoppingtur. Pullorna behövde mat, och så behövde vi lördagsgodis. Träffade Lina på macken. Pyra muttrade lite på henne, men det gick över fort.

När vi kom hem satte vi selen på Pyra och tog en sparktur. Gick jättebra. Äntligen en hund som vill dra =) Riktigt roligt var det!

Sen kom mamma på besök. Och Pyra förvandlades till en rädd och nervös liten fröken. Hon slutade skälla när mamma matade henne med köttbullar. När dom var slut började hon igen, och höll på tills mamma gått. Sen blev hon en jättemysig, go liten vampyr igen. Inga som helst problem med katterna, eller Fanny. Är snäll och go hela tiden. Har inte alls varit pipig idag. Traskar runt, plockar med saker, och försöker stjäla mat, sen går hon och lägger sig =) Både jag och Fanny är redan lite kär i henne =)

MEN!!! Just det... Men... Det är ju det där med dom osäkra och nervösa sidorna hon visar. Hade det bara varit jag som bott här, hade det inte varit några som helst problem. Är övertygad om att det där kommer att försvinna. Men innan det gör det... Är det rättvist mot Fanny?? Jag måste ju liksom sätta lite tyglar på henne. Hon kan inte gå upp i varv och bli tokglad, vifta med armarna och springa runt i köket när mormor kommer. Inte när det finns en rädd hund där. Jag vill inte riskera att Fanny kommer i kläm om det skulle hända något. Och Fannys kompisar. Jag vill inte att det ska hända något med dom heller. Så ska Fanny inte få ha kompisar här?? Eller ska Pyra bli förvisad till munkorg eller bur?? Och semesterplanerna. Jag har lovat Fanny att vi ska åka till Mumindalen. Och jag ska på P&L. Bastian är inga problem. Men hur ska jag hitta hundvakt till Pyra. Någonting säger mig att det inte kommer att bli lätt.

Så den stora frågan eller kanske frågorna är... Har jag tid och ork att ta itu med det här? Hur lång tid kommer det att ta?? Tänk om det händer Fanny något!! Vilket jag inte tror att det kommer att göra. Men ändå!!

Målar jag Fan på väggen? Är det så att alla mina funderingar är onödiga?

Men hur det än är så står och faller det med Fanny. Hon tycker jättemycket om Pyra. Men vad kommer hon att tycka när hon inte får ha kompisar här på ett tag? Eller när Muminresan blir inställd? Eller om hon blir biten? Eller när hon inte får springa runt med flaxande armar och bli tokglad när mormor kommer?

Tänk om man ändå hade haft ett facit. Tänk om någon hade kunnat tala om för mig hur det kommer att bli. Om Pyra alltid kommer att vara lite nervös, eller om hon kommer att vara som sin bror, eller bästa B om ett par dagar/veckor/månader.

Gahhhh!!! Jag kommer att få många fler gråa hår innan jag grubblat klart på det här.

...igen. Tröttast, vill inte sova. Men borde. Arbetsdag imorgon.

Fannys del av loftet är färdigmålat nu. Bara resten kvar. Försöker intala mig själv att det inte är så mycket. Men tillräckligt för att jag ska kräkas på alltihop innan det är färdigt.

Det surrar och vibrerar längst där uppe. Är någonting som vill ut. Vad??

Lugnar mig ett tag till. Det måste mogna först.

Inte så värst spännande nu. Ungefär som en cykelsemester i Örkeljunga, en regning oktobereftermiddag. Inte för att jag någonsin varit i Örkeljunga. Det kanske är en mycket trevlig plats. Men oddsen för att något som låter som en form av magsjuka skulle vara trevligt, är inte värda att satsa någon större summa pengar på. Men det är MIN cykelsemester, och jag bestämmer resrutten.

...timmar kommer Fanny att vakna. Och ungefär när det händer kommer jag att förbanna mig själv för att jag, istället för krama kudden, och drömma sött, har kladdat färg halva natten.

Men nu är det iaf fullt med cirkelliknande former på Fannys vägg. Om det blev bra? Njä! Kan jag nog inte påstå. Istället för att vänta tills jag köpt en pensel som lämpade sig för ändamålet, så envisades jag med att använda dom jag har. Hade det varit nån med någon form av talang för målning, hade det nog kunnat funka. Men nu var det ju jag som höll i penseln. Så det blev nog mer kladd än målning.

Med andra ord... Väggen tål ingen närmare granskning, men står man på 5 meters avstånd och har halvtaskig syn så ser det riktigt bra ut. Någonstans i bakhuvudet gnager dock känslan av att det varit mycket bättre med bara vitt. Men nu har sessan bestämt att hon vill ha den färg det nu blev på väggen, och hon har haft alla tio fingrar och hela sin vilja med i beslutandet om var cirklarna ska vara. Är uppriktigt förvånad över att hon inte valde rosa. När vi var och shoppade färg frågade jag henne flera gånger om hon var säker på sitt färgval. Tillslut sa hon åt mig att sluta tjata, hon var helt säker.

Nu får jag ge mig. Måste sova någon liten timme.